Mysisar

Arholma, 2011

Ett skepp kommer lastat med vadå? Jo, onödig information om vad jag har sysslat med de senaste dagarna! I måndags... har jag haft en minneslucka för det enda som var skillnad från morgonen tills dess att kvällen var framliden var en ny frisyr. Så uppenbarligen gjorde jag ett besök hos frisören och nog var det välbehövligt! Nu kan man förhoppningsvis stirra sig i spegeln utan att slitas mellan att undantrycka ryckningarna i mungiporna och att blinka bort de sorgsna tårar som tränger upp av ren hopplöshet. Igår hade jag en hel dag tillsammans med mina kära farföräldrar. Det är inte varje människa som får uppleva en shoppingtur med sin kära gamla farmor. Idag träffades jag och min framtida reskamrat och bankade klarhet i olika övernattningsmöjligheter i vissa regioner. All of a sudden blev jag hurtig och bestämde mig för att börja få rutin på den budgetvänliga och enda möjliga träningsform på resande fot; nämligen jogging. Trots en månad sedan sist var uppehållet knappt märkbart och sitter nu jag och ruvar på den tillfredsställande känslan av att pressat fram endorfiner. Som avslutning på denna dag gjorde Amanda och jag den till en lite bättre onsdag genom att bjuda över goda vänner på te och kakor på en kylig inglasad balkong. Med sockor, filtar och infravärme gosade vi dock ihop oss och hade en väldigt mysig stund. Allt sånt här kommer jag sakna, när jag är borta...