Glen Hansard - High Hope

Just sayin'

Jag vet inte mycket. 

Men jag vet hur man ser allvarlig ut och hur man zoomar på min systemkamera.
Jag vet också hur man vänder på dygnet och hur man skriver allt om ingenting.
Jag vet inte hur allt kommer att bli. Men jag vet hur det känns att ha förhoppningar. Jag vet att våren ligger i luften och allt blir lite bättre då.

Skrivalåtskrivalåtskrivalåt




Irland, 2012

 

Dear Euphoria - Jag vet inte

Carpe diem och sånt där

Efter att ha känts sig väldigt full på livet, så följer onekligen en baksmälla även där. Men det som brukar hjälpa allra bäst är ett glas vatten, en god vän samt chokladtårta. Och allt detta blev jag försedd med, tack vare min Amanda. Igår, lördag, kom vi två på oss själva med att vi absolut inte hade något vettigt att göra. Så, helt spontant tåg vi tåget in mot Stockholm, letade efter en bok på Akademibokhandeln som inte fanns. Vi blev hungriga och inhandlade föda på 7-eleven och i mitt fall blev det korv. Igen. Börjar detta bli en ovana? Sen åkte vi tillbaka hemåt. Vi hälsade på min farmor och farfar där det blev kaffe för hela slanten. Min underbara farmor skickade sedan hem oss med varsin stickad tröja. Det är lustigt vilka vackra, underskattade saker det finns i en gammal garderob. Jag har nu en charmig lucifertröja i ägo. Resten av eftermiddagen och kvällen spenderades i Amandas soffa i takt med fantastiskt dåliga artister på Melodifestivalen. Denna soliga dag blev lite mer 'carpe diem' då min far och jag gav oss ut på utflykt över isen! Jag gjorde min debut på långfärdsskridskor och blev omkörd av snöflingor. O.n.t gjorde det i fötterna och nu har jag skavsår på alla tår. Men kul var det också!

Nolife

Godkväll mina damer och herrar. Nu bloggar jag på begäran av min nolifer till vän. Och eftersom min blogg inte handlar om något annat än om vad jag äter så säger det en del! Men icke skall ett tillfälle att blogga försummas, så nu följer ett inlägg av samma koncept. Igår morse låg jag på helspänn i sängen för att gardera mig för the mission att i all hast ge mig iväg för att fylla ut personalen på förskolan. Men ingen ringde! Så jag klev upp och duschade och bokade en fika med Linn. Eftersom det är löning först nästa vecka så köpte vi en korv innan fikat. Linn anammade Ove Sundbergs-filosofin ytterligare och köpte en kyldiskslatte på Ica och tog med in på fiket. Jag lyckades åtsminstone skrapa ihop tillräckligt med kosing för en varm kaffe, bryggd av själva fiket vars gästvänlighet vi ämnade att utnyttja. Hyfs för fan. Trevligt var det i alla fall!
Denna fredag hann knappt börja innan den tog slut. Kan ha mycket att göra med att jag jobbat! Förskolejobb har många fördelar, speciellt när man blir bjuden på rykande varma wienerbröd till lunchrasten. Onyttigt, I know! Men detta sockerintag gav den välbehövda energin för att beskåda barn åka rutschkana 3466 gånger. Nu efter träning & tacokoma sitter jag och funderar på vad jag ska göra utav denna fredag som tog slut innan den hann börja. Säga hej till Jerry? Eller Ben?
Så, varsågod Amanda. Pussen

Magisk kväll

Just nu är jag uppfylld av känslor från både höger och vänster, upp och ned. Ett dödsfall inträffade under veckan som varit. Vare sig man befinner sig innanför eller utanför den sorgdrabbade kretsen så fylls man av medlidande. Man är fruktansvärt dödlig.

Just igår kände jag mig dock väldigt levande. Det är märkligt vad musiken kan göra med oss. Med sällskap utav min goda vän så fick jag möjligheten att få uppleva magi skapad av några utav mina favoritmusiker; Meadows Ever Bleeding... och för mig en nyfunnen stjärna, Dear Euphoria! Helt fantastiskt, från början till slut. Kom i säng klockan 02:09 och gick upp som en superhjälte för att jobba vid 09:00 igen. Lyckoruset gör en oövervinnerlig, oavsett om man vaknat med baksmälla eller inte! Nu ska jag vara flashig och förklara att bilden är på mig och min idol och själva startskottet till Meadows! Paus för avundsjuka. Godnattkram till er alla två. 

Such pleasure

 Huzzah, nu har jag tränat! Inte bara bara ett pass, utan två! Fantastisk start på denna morgon, speciellt fantastiskt är det när man får avnjuta morgonkaffet med större njutning. Vi kom hem halv ett och vad gör man då om man är hungrig och inte vill äta lunch? Jo, man äter frukost!

Sockerchock

Helgen är kommen, hallelujah säger jag å min vän Amandas vägnar. Igår hade jag en väldigt trevlig heldag med Emily och Noah. Trots ruskväder promenerade vi och inhandlade ingredienser på Coop Nära, som låg nära, förvånande nog. Därefter gjorde vi (Emily) en supergod pannkakslunch! Och jag räknar inte några kalorier under den dagen heller eftersom vi sedan fikade och åt mina morotsmuffins och Emilys Brownie-cup cakes. Tyvärr så hade jag inga bilder på dom så det blev på någon annans - inte lika fina - bakverk. En anslutning av två familjemedlemmar och en stor tacomiddag senare så satt vi där igen, och fikade på samma goda bakverk medan vi skrek på Gladiatorerna att öka takten. Längesedan jag åt såhär, håller jag på att tappa stinget!? NEJ! Detta intag av socker resulterade i en morgonpromenad idag... och gympass imorrn, hoppla! Okej, detta inlägg handlade bara om vad jag har ätit och jag ber om ursäkt för det. Jag hade något på hjärtat... men det har jag glömt! / Kvirren

onsdagspoesi

"en kram utan kärlek är ingen kram alls"

Fredagspannkaka!

Till vänster ser ni min fredagslunch och kan ju bara tillägga att jag inte tänker räkna några kalorier under den måltiden. Andra gången i mitt liv jag gör egna pannkakor och om jag får skryta så smakade de himmelskt! Måste öva nu inför Emilys och min inplanerade pannkakslunch! Denna helg innebär kalas för farmor och mormor som av ett lustigt sammanträffande såg till att födas samma dag. Veckan som följer innehåller jobb, om jag är tillräckligt frisk! Höjdpunkten blir en liten återförening med gamla musikervänner. Kram

Semla, CV och semi-sjuk

Jag kan ha överdrivit mitt tillstånd. Jag har inte influensan. Jag är inte förkyld. Jag är för trött för att orka röra mig allt för långa sträckor i lägenheten, men tillräckligt pigg för att bli rastlös. Har faktiskt varit lite duktig i mitt sjukdomstillstånd. Jag har backat upp min dator vars långa livsålder ger sig till känna ju längre tiden går och har skrivit mitt cv och sökt tjänster på platsbanken. Who could have guessed!? Dessutom är jag på g och skriver en låt. Fan. Man kanske borde ta och bli sjuk lite oftare... Övriga nyheter är att pappa, till min förbannelse, har gått och köpt semlor! Till sist vill jag tillägga att jag och mina vänner är väldigt vackra när vi skype:ar! Nu ska jag attackera semlan i kylen!

February flu

Under tidigare år har jag helt omedvetet lyckats cirkulera utanför det här som kallas "influensasäsongen". Men så fort jag satte min fot på förskolorna denna vecka så blev jag initierad... without mercy. Min att göra-lista som jag så ambitiöst satte upp för denna vecka ser ut att falla i bitar. Framförallt det här med att skriva CV. Har en märklig känsla av att det inte är särskilt rekommenderat i mitt tillstånd... Mina bästa egenskaper: Jag missbrukar te, jag är på grinigt humör och det ligger inte i mitt intresse att resa mig upp från sängen. Ger mig själv lite snäll musik så jag blir kladare.

Dagen som gick för fort

God söndagkväll. Denna nyhetsrapportering sker på främmande ort, dvs vid amandas matbord. Idag känner jag mig gammal och trött men är glad som en tomte ändå. Igår firades en nybliven 20åring, därefter tog Amanda och jag åket vidare och avnjöt en trevlig kväll med fin utsikt på knivsöder. Nu har vi dock återgått till bondeland där vi hör hemma. Veckans att göra-lista är att skriva ett CV, läsa körkortsteori, jobba på förskolor och hålla mig frisk samt köpa presenter för pengar jag inte har. Halva tjejgänget som samlats vid detta matbord inväntar i nuläget middag i okänd form som inhandlas av andra halvan på byns ica. Tills dess har vi inget mer att tillägga.
Med vänlig hälsning
kvirredutti