Sex dagar kvar

Nu drar det ihop sig. Som jag har längtat, drömt, hållit ut. Jag kan inte begripa att det är dags...

Mysisar

Arholma, 2011

Ett skepp kommer lastat med vadå? Jo, onödig information om vad jag har sysslat med de senaste dagarna! I måndags... har jag haft en minneslucka för det enda som var skillnad från morgonen tills dess att kvällen var framliden var en ny frisyr. Så uppenbarligen gjorde jag ett besök hos frisören och nog var det välbehövligt! Nu kan man förhoppningsvis stirra sig i spegeln utan att slitas mellan att undantrycka ryckningarna i mungiporna och att blinka bort de sorgsna tårar som tränger upp av ren hopplöshet. Igår hade jag en hel dag tillsammans med mina kära farföräldrar. Det är inte varje människa som får uppleva en shoppingtur med sin kära gamla farmor. Idag träffades jag och min framtida reskamrat och bankade klarhet i olika övernattningsmöjligheter i vissa regioner. All of a sudden blev jag hurtig och bestämde mig för att börja få rutin på den budgetvänliga och enda möjliga träningsform på resande fot; nämligen jogging. Trots en månad sedan sist var uppehållet knappt märkbart och sitter nu jag och ruvar på den tillfredsställande känslan av att pressat fram endorfiner. Som avslutning på denna dag gjorde Amanda och jag den till en lite bättre onsdag genom att bjuda över goda vänner på te och kakor på en kylig inglasad balkong. Med sockor, filtar och infravärme gosade vi dock ihop oss och hade en väldigt mysig stund. Allt sånt här kommer jag sakna, när jag är borta...

Vapenfisk på spett

Guten Abend! Ich habe eine Fliege auf dem Kopf. Det var ungefär vad mitt tyska ordförråd hade att erbjuda. Jag sitter fortfarande och trycker på en mättnad som inte enbart kommer från kvällens middag utan också från gårdagens trerätters-måltid i stan. När jag fyllde år fick jag i födelsedagspresent löftet om att bli bjuden på restaurang av min käre bror och hans kära sambo Sandra. Utan att jag fick veta destinationen hamnade vi utanför "Faros", en grekisk restaurang som får mitt toppbetyg! Vi åt en trerättersmiddag där min måltid bestod av en förrätt av halloumiost på en bädd av grönsaker, scampi- och svärdfisksspett med ris till varmrätt och avslutningsvis en välsmakande tiramisu tillsammans med cappuccino. Fruktansvärt gott! Trötta som getter efter dagens jobb och runda som bollar efter all förtäring rullade vi sakta hemåt och vaggades halvt till sömns på tågresan hem. Idag fick jag äntligen sova ut och träffade därefter en pigg Amanda med tillhörande pigg morgonhumor för att planera framtida planer i Nya Zeeland. Vårt planerande gick väl så där, men chokladätande gick däremot bra. På tal om choklad har man nu lagt choklad bland hyllorna för menstruerande females. Dom kan ju ingenting. Vi äter Ben och Jerry. Cheers!

hunger.

Hösthelg

God kväll. Denna helg har gått väldigt fort, men den har varit ack så trevlig! I fredags tackade jag nej till att umgås med förskolebarn och deras livsfarliga baciller för att istället få träffa världens mysigaste unge och dennes mysiga mamma! Emily, Noah och jag hade en väldigt fin höstdag tillsammans där vi gick till lekparken, plockade höstlöv och gungade. När vi väl kom tillbaka hem hyllade vi kanelbullens dag genom att baka sockersnåla kanel- och päronknyten. Mums! Lördagsmorgonen blev utan sovmorgon då jag jäktade till gymmet för att sedan bränna in till stan och få tips och information om Nya Zeeland. Väldigt värdefullt! På kvällen var jag och mina föräldrar bjudna på middag och i vanliga fall när vår släkt sammanstrålar för att fira det ena eller det andra blir stimmet och ljudnivån i klass med en ungersk grisfest, men då vi denna gång bara var en fjärdedel av en fullskalig uppsättning så blev det en väldigt lugn och trevlig höstmiddag. Denna söndag blev också en hyllning till hösten då min far och jag begav oss ut i lövskogen, gick nästan 9 km och grillade korv. Underskattat, väldigt underskattat! Mina upplevelser kring hösten har varit förvånansvärt positiva detta år, har starka misstankar att det kan ha också göra med det faktum att jag slipper löpa hela linan ut. Om en exakt månad bojkottar jag höstdepressioner, förseningar i SL-trafiken och en glåmig hösthy för att plocka kiwifrukter på andra sidan jorden. Men just nu är jag här, just nu är jag eran. Jag inväntar ny musik, inväntar insikten av detta är på riktigt. Trevlig söndag!

Mysfaktor

Foto: Emily

God kväll gott folk. Efter att ha tryckt i mig tre rutor Lindh's choklad sitter jag nu och njuter av Justin Vernon's ljuva stämma. Denna helg fick en väldigt mysig inledning då jag efter gårdagens jobb for från en pisskall dagisgård, genom stan och hem till lugnet hos Emily och min käre lille brorson och raka vägen in i duschen. Wunderbar. Tanken var att föräldrarna skulle iväg och titta på rockband på Gröna Lund men råkade därefter titta på termometern och på de elaka regndropparna som envist skrek "höstrusk!". Helt ärligt kan jag inte klandra föräldrarna för att vilja stanna hemma i mysdress och dricka te istället. Vilket de gjorde och hemskt mysigt blev det! Vi tittade på när idolerna sjöng dåligt och åt Emilys hembakta kanelbullar. Mums! Mamma och jag sov över och dagen efter åt vi en gemensam frukost med mycket mysfaktor! Efteråt for vi alla till min hemby där det hölls årlig höstfest och vi lyssnade på när Robin Stjernberg fick X antal tuppar i halsen. Mycket trevligt! Kram, Qvirren

våga.

Kärleksförklaring

Nu beter jag mig kanske som en kärleksfull 12:åring, men så får det vara! För igår fyllde jag 20 bast och därmed helt befogat att dedicera detta lurviga lilla hjärta till mina nära och väldigt väldigt kära. Ni gör mig hel, ni gör mig lycklig, ni ger mig hopp.

Söndagsmys

Idag har det varit en hemskt trevlig söndag med avverkad morgonmotion och vidare besök hos brorsan, Emily och Noah samt hos farmor och farfar. Även i detta inlägg levereras några bilder som jag, och Emily, har knäppt! 

Emilys supersmarriga chokladpaj!

Den bakomliggande orsaken till mina långa armar...

Glad faster med en skatt i sin famn, tihi!

Bildbomb

Nu har det ju varit lite torrt på bildfronten så här kommer en laddning från nåra mysiga stunder och tillfällen från några veckor tillbaka. Puss och kram

Denniz gör kast med liten vovve.

Mor visar sin son världen.

Tidig höstidyll.

Min lilla pärla i en supermysig, fluffig fleece.

Patriarkatets fantastiska bygginsats 

Qvirren says

God midnatt kära vänner. Nu ska jag börja få rätsida på många aspekter av mitt lilla bondeliv. Typ börja sova rätt. Och nu kanske ni undrar hur det går, när ni ser att jag nu bloggar mitt i natten! Men det finns en viss anledning till det. Igår hade jag en väldigt trött idag, vet inte varför just denna torsdag blev så otrevlig mot mig. En bidragande faktor kan ha varit att ha stigit upp kl 05:50 tre dagar i rad och under samtliga nätter lagt sig efter midnatt. Kära nån, hade farmor sagt. I vilket fall hann jag på den 3-minuters långa tågresan från jobbet somna och såg framför mig hur skulle stupa i soffan och totaldäcka medan handen rotade runt i handväskan på jakt efter nycklar. Varpå jag upptäcker att de inte finns där. Och strax därefter upptäcker jag att det inte finns någon lösning what so ever inom 5 timmar. Detta var alltså den torsdag då utelåsning blev jordens undergång med resultat av mig, sittandes utanför porten hysterisk gråtande och hysteriskt skrattande på samma gång. Jag kan inte nog tacka min hjälte som kom med bilen, erbjöd ett äpple och räddade mig från min "misär". Amanda, just sayin'. Idag tog jag revansch under min lediga dag och vaknade jag upp efter 12-timmars sömn, gick och tränade, kom hem, duschade, gjorde upp lite planer med mig själv och skrev önskelistan som fansen skriker efter. Därefter satte jag igång med att skriva en låt som alldeles nyss blev klar och känslan är alltid lika skön efteråt. Bilder från verkligheten kommer snart! Puss från qvirren

Eftermiddagsfilosofi

Hej på er. Att säga "er" lämpar sig för alla omständigheter, om det skulle vara ett flertal läsare här på bloggen eller för den händelse att det endast dykt upp en läsare med tillhörande multipla personligheter. Alla ska ju med, psykopater också. Jag är medveten om att mitt inläggsflöde har blivit något lidande på senaste tiden. Och det beror på, håll i hatten, att jag varit på arbetsför de senaste två veckorna. Mitt livstema för tillfället är att hantera... eller kanske inte hantera, utan mer befinna mig i närheten av kaossituationer av olika slag. Denna ofrivilliga benägenhet att ta mig an saker som andra kanske skulle ge fingret åt blir något påfrestande för de hårt arbetande hjärncellerna som har fullt sjå med att förverkliga visionen av mig med karta på Nya Zeeland. Så med ett huvud som äggröra rullar tiden på utan att ta den minsta hänsyn till mig och mitt behov av att stanna upp och filosofera över molns olika former. Men den sakens skulle går jag visserligen inte runt och säger att mitt liv är kaos, bara till Amanda. För att aktivt motarbeta röriga tankegångar gick jag igår på 75 minuters yoga och sträckte ut muskler tills det kändes som jag växt till 1,67 m. Senare ikväll ska jag repa och som vanligt sitter jag med en post-it-lapp med x-antal viktiga saker att göra innan dess, som att till exempel svara på tusen förfrågningar om hur, var, när jag ska fira min födelsedag. Och som vanligt jag lever jag ut tendensen att göra mindre viktiga saker istället, som att sitta här och skriva om mig själv. Lyckligtvis har jag åtminstone inte babblat om vad jag ätit för något idag.

PS. jag har ätit en förskolelunch, en halv banan och en persika... DS.

Allmänt trams

Ja hejsan hejsan, så här i middagstid á la Lindqvist. Jag vet, jag vet. Låt oss inte snurra in oss i denna misslyckade vardagsrutin. Just nu sitter jag här och bloggar för att min nattarbetade kömpis kaanske behöver underhållning, med det finns en risk att hon inte kommer vara vaken. Imorgon har jag bockat av ena arbetsveckan utav två och det känns ganska skönt att helgen är i närheten då jag sov max tre timmar inatt och barnen på avledningen verkar ha gjort den revolutionerande upptäckten av sina röstresurser. För att spä på min trötthet, som den stackars inhyrda och uttarbetade vikarie jag är, for jag till stan idag för att hämta internationellt körkort och masa mig ett steg närmare avfärd. Väl i stan irrade jag runt för att samla tillräckligt många fina föremål för att fylla en rund ask som skulle levereras till ett födelsedagsbarn imorrn. Men matematisk och klyftig som jag är hade jag överskattat askens radie vilket resulterade i att föremålen tvingades bindas fast utanpå asken. Klapp på axeln. Mer onödigt vetande och bevis på mitt förvirrade sinnestillstånd kan vara att jag, trots den fullblods-byfåne jag är, tog fel buss inom byns gränser vilket resulterade i ett hjältedåd av vän som hämtade mig där. Det lämpar sig nog med en till klapp här, tror jag. Även om jag är rätt planlös för tillfället så är mitt band inte det och det är jag glad för. I helgen hade vi en spelning och här levereras en bild på tillställningen och hur coola vi ser ut på en rödbelyst scen. Kram och godnatt!

Häst

God eftermiddag! Jag kan börja med att tala om att när jag vaknade och tog mig ur sängen imorse var det som att väga tresiffrig. Förstår inte hur och varför man all of a sudden är så trött. Kanske är det solen, de tidigare blodproven, gårdagens loppis eller det faktum att jag blir ett år äldre om tre veckor. Men med min mentala vikt på 135 kg släpade jag mig till gymmet och hem. Väl hemma delade mor och jag på en vacker frukostbricka som jag tänkte ta bild på... men dessvärre var jag alldeles för glupsk. Nu när sommarschemat tagit slut och man åter är arbetslös har den passerade arbetsveckan varit fylld av trevligheter; utekväll med fina brudar, mumsig fajitaslunch med goda vänner, bus med Emily och Noah, spontant senbesök hos bästa Denniz. Igår hölls det som sagt garageloppis på gatan och lockade hit både vänner och familj på besök och mamma bjöd på lussebullar. Jag har tyvärr inga tillgängliga bilder på någon dessa nämnda aktiviteter så därför blir det en bild på en häst. En väldigt ful sådan...

Carpe brie

Hej kära vänner. Jag har kanske ingen godtagbar anledning till varför jag sitter framför datorn denna tid under detta tveksamma solsken, men så är fallet i alla fall! Nu är jag officiellt frisk, det bestämde jag igår efter att jag och min vapenbroder Amanda packade på oss vandringsskorna och en kaffe med termos och vandrade en 7km-runda vid Angern, helt spontent sådär! Vi bär båda på starka misstankar om att vi kommer att bli som våra mödrar... Väldigt skönt var det att efter flera dagars förkylningsisolering lufta lungorna och huvudet på snäva tankegångar. Efter promenaden kastade jag min kropp i duschen och mötte upp Denniz i Stockholms stad för vidare repstuga med resten av bandet! Det är verkligen en fröjd att få spela denna musik med dessa människor. Idag åt jag luft till frukost och gick därefter till läkaren för att prover på mitt allmäntillstånd. Måste erkänna att jag blev lite uppskrämd när sjuksystern stal mitt blod till hela 7 provrör... Så gick därifrån - om möjligt lite tröttare än innan - och staplade in på Ica, köpte bröd för att sedan gå hem och belöna mig själv med denna supergoda salami/brieost-baguette:

Natligt inleg

 O'hoy i denna sena timme! Här sitter jag denna söndagsafton och har kvällsfika. Den sockerchock jag fick av den magnifika kakbuffé som Emily bjöd på idag när Noah firades 1 år, la sig för sig stund sedan. Den ersättes av en dramatisk trötthet som anlände precis innan jag skulle sätta mig i bilen och köra från punkt A till B i ett ruskigt väder som påminde ruskigt mycket om november. Tur att det inte är det i verkligheten. Den riktiga novembermånaden hoppas jag att jag slipper! Så efter den avslutade förkylningen och den stora sockerförtäringen sitter jag här med en kopp te och en tallrik med grapefrukt, kiwi och persika. Imorgon är det återigen dags för rep inför den stora 30-årsfesten och hoppas att jag denna gång kan sjunga lite mer likt mig själv snarare än Bonnie Tyler. Här nedan levererar jag en fantastiskt olycklig bild på det lilla födelsedagsbarnet. Godnattpuss från qvirren

poem to a poet

I've put things up for far too long.

Placed worth in your hands alone.

All I crave is a place somewhere,

for all I am, for my eyes to see

losing you won't be the end of me

Kräftiga hälsningar

 Ja, efter ett par fantastiskt fina dagar på Arholma tillsammans med väninnor så är jag nu åter hemma med en näsa röd likt dessa kräftor. Liksom en helg på Arholma ska vara så har denna helg varit något påfrestande för kroppen när alla dess behov tillgodoses med mer eller mindre hänsynslös omsorg. Behovet av choklad, alkohol och sol överskreds kanske något medan behovet av sömn och vattenintag blev lidande. Så summan av kardemumman är att jag är sjuk. Igen. Men nu är jag faktiskt arg på mitt immunförsvar. Och lite obstinat och resonerar på följande vis att jag måste väl för bövelen kunna leva lite utan att bli bestraffad med att känna mig som en 96:åring som varit på rave-party. Så idag ringde jag och bokade blodprov för att se vad det är för fel på mig. Kära doktor, varför blir jag bakis? Övriga sysselsättning är att jag desperat jagar nyzeeländska familjer i min ambition att bli en familjemedlem med lön. På torsdag ska jag repa och avstå från rockstar-whiskeyn och imorgon ska jag titta på medan Elin och Amanda bakar citronpaj. Puss och kram

Horisontellt

Det finns två anledningar till varför jag lägger upp denna bild på själv som min elake vän en gång tog på mig i under de varmaste timmarna på dagen under Peace & Love-festivalen 2011. Anledning ett är att det är så ruskigt ful och ofördelaktig att det nästan blir roligt. Varför jag ens lagt ett filter på bilder är för mig obegripligt... Anledning två är att den mitt i prick demonstrerar den position som min kropp i fråga skriker efter nu. Jag har precis kommit hem från jobbet till min föräldrafria lya för att far i fråga inte kan ta sig hem med skotern på grund av ryggvärk,.. det är mycket man ska höra innan man dör. Efter att ha arbetat hela denna svettiga dag i plasthandskar och plastförkläden som fullkomligt kapslar in all värme tills dess att man badar i sin egen perspiration, sitter jag nu och njuter av att vara nyduschad. Trots behov av horisontell kroppsposition är jag envis och ska minsann vara vaken och njuta av min lediga kväll med följande sovmorgon. Dagens höjdpunkt var när jag hittade en Läkerol-ask i en av gummornas använda blöja. Puss och kram

Back in the game

Zena blokken! I detta inlägg tänker jag för omväxlingens skull inte be om ursäkt för min bristfälliga uppdatering, det skulle bli så långtråkigt i längden. Just nu sitter jag svettig och äcklig och klibbar fast i pappas skinnsoffa. Har precis återvänt hem från gymmet för att se om fjällvandringen haft någon positiv effekt på viktminskningen. Det hade den inte. Däremot visade benen prov på välpumpade muskler, huzzah! Så, nu ska jag sluta med detta gympatjafs och prata viktigare saker. Som vanligt när man varit i fjällen blir man slightly off när det kommer till omvärlden och dess invånare och att tiden faktiskt inte stannar upp bara för att man drar iväg på en trip upp till norrbotten och hälsar på 3 biljoner myggor. Så med två veckors redan förbrukad semester och med en konstant känsla av molande stress, som troligtvis också är relaterat till 20års-kris och framtida resplaner, försöker jag vara lite här och nu och låtsas om att allt ordnar sig i slutändan. Hur jag praktiserar detta har jag inte något bra svar på, troligtvis sysselsättning och uträttade av olika ärenden. Jag har inte haft en riktigt slödag sedan den torsdagen 11 juli 2013. Det börjar dock gå upp för mig att jag mest av allt behöver få vara slö och inte göra något alls av värde, och finna lugn i det. Så nu ikväll, mina damer och herrar, ska jag göra precis det; ingenting. Först en dusch kanske. Kram från moi!

Fjälltopp

Hej och hå! Jag vet att ni alla två är oerhört trötta på att läsa om min midsommar som faktiskt var för flera veckor sen, hallå! Jag är också trött, nu har jag jobbat min sista pass innan semestern som börjar imorrn! För övrigt har jag har tänkt lägga in lite nya händelser eller bilder... eller till och med både ock! Bland annat har jag finfina bilder att visa från min kompis bröllop som ägde rum förra helgen, bilder från trevliga utflykter jag har haft med familjen... där Noah haft rollen som förstahandsmodell och sist men inte minst bilder på kakbuffén från gårdagens 25-årskalas! Var är bilderna då, kanske ni undrar... jo jag med. Ekvationen död kamera + kurragömmalekande laddare + senildement laptop = bildlösa inlägg på denna arma blogg. Jag ska bättra mig, snart i alla fall, när jag kommer tillbaka från Sareks Nationalpark vars bergskammar jag ska kravla mig upp på, vars snår jag ska trassla in mina fötter i och vars myggor jag motvilligt låter äta upp mig.

Midsommarminnen

Halloj! Det här var ett kärt återseende! Om förklaring till min frånvaro önskas kan jag bara säga ett ord: arbetsorgie. Sommarschemat satte skoningslöst igång direkt eftermidsommar med 0 förvarning. Idag blev första blocket med arbetspass avklarat och jag är nu ledig i två hela dagar, weeho! Förutom med bloggen, så har jag också tagit upp kontakten med mina andra vänner "motion" och "hälsa" och resultatet visar sig ganska snabbt! I torsdags fick jag tillfälle att gratulera min numera 20:åriga vän Sandra med en stor korg vuxenpoängsprylar! En annan vän som befunnit sig på en ö med 30 barn kom hem igår. Och eftersom jag är så tråkig att jag numera däckar och ligger utslagen i X antal timmar efter varje arbetspass så har jag inte ringt denna tös. Därför får hon äran att pryda denna blogg med sina vackra molekyler och sin midsommarkrans. Övriga bilder är också från midsommarhelgen på landet! Puss! Ps: Dagens "dafaq" blir nog den busskurspasserande prästen som stirrade löjligt många sekunder på min byst.

Amanda och jag leker sommarflickor.

A poetic stroll on the beach.

Den traditionsenliga midsommartårtan; fan ta den som freestylar!

Sandra vill inte höra mig spela på Gösta...

Noah "läser" bok i korrekt vinkel.

Men han kan i alla fall hitta kameran, till skillnad från målsmännen...

FF-helg

En lånad bil och ett långfinger.

 God måndagsförmiddag! Denna helg har varit ganska händelserik vill jag nog påstå, efter att nyss ha vaknat efter 11 timmars sömn. När jag kom hem från jobbet stod pappa i hallen med färdigpackad väska för att bege sig mot landet över helgen. Där lämnades jag med en föräldrafri lägenhet och en ask jordgubbar från pappa. Av oförklarliga skäl bestämde jag mig för att omgående börja städa? Putsa lite här, damma lite där, duschade och gav mig iväg till Emma för det där mysiga lilla fredagsfikat som vi hade bokat in. Frustrationen över att inte kunna träna är snart över bristningsgränsen så i lördags ville jag åtminstone gå en promenad, vilket jag gjorde! Efter det stack jag och mina jordgubbar hem till Amanda och hade trevligt sommarfika med hennes familj. Sen har Amanda och jag den där "rebel rebel"-sida som gör att vi ganska impulsmässigt gör saker. Så med min fellow kartläsare bredvid mig, lånade jag mammas bil, körde till Vaxholm och åt glass! Ouf! Nä, det var faktiskt jättemysigt!! På kvällen lades alla smartphones undan och så spelade vi sällskapsspel med Elin. Igår hölls Stinas möhippa, vilket innebar att jag plus fjorton andra tjejer vandrade runt i Stockholm och gjorde aktiviteter och tittade på när bruden skämdes ut. Fantastiskt underskattat och väldigt roligt!

Vaxholmschill med bästa Amanda.

Poledance i brudens ära!

Den "vackra" bruden försöker skydda "sin ruta".

Kvällens sista inlägg...

Min lilla pärla, du är så fin.

Mysisar.

Livet som post-license är faktiskt mycket roligare. Det är lättare att leva, framförallt sova, när man slipper oron, pressen, stressen. Ikväll får jag träffa vänner och eftersom min kropp fortfarande bearbetar sin f.d sjukdom så förvandlades förslagen om "fredagsutgång/segerdansa woop woop!?" till trevligt samkväm med te och fika! Det tackar man inte nej till! Älskar mina pensionärsvänner.

KÖRKORT!

Gårdagen var en av mina absolut bästa dagar i detta liv. Dagen då jag fick höra orden "godkänd" och plötsligt var jag en av de människor som kan säga att de har körkort. Jag har körkort. Jag får köra bil. Jag kan åka till Nya Zeeland. Jag kan skjutsa dig, du kära bloggläsare, vart du vill! Enorm tacksamhet över denna känsla, som inte lär sippra ifrån mig på ett tag. Tacksamhet över att tillslut få känna seger. Tacksamhet över ynnesten att få dela denna glädje med mina älskade. Puss och kram

The grillkväll!

Denniz och Sandra med ascoola ansiktsuttryck.

Min och Denniz häftiga matlagningsdans.

Påbörjad matorgasm.

En lite smånöjd födelsedagspojke!

Bert håller ställningarna!

Förlåt att jag inte uppdaterar dig, kära blogg. Det latenta lilla virus som ständigt verkat finnas i min kropp bestämde sig, efter onsdagens kväll på ett kasst danshak, för att göra väsen av sig och göra mig väldigt sjuk och trött. Så fort viruset och jag har skrivit på fredsförhandlingar kanske min normala ork att blogga kommer tillbaka! Man vet ju aldrig, men here's hoping! Ehmm, bilder efter en mycket trevlig grillkväll kommer upp inom en snar framtid. Inget annat har jag att deklarera så istället har jag bett min kära korvätande vän att hålla ställningarna tills dess!

Till mig själv.

"Ett misslyckande är alltid en händelse, aldrig en person."

Vänskap är fint att ha.

Back in Stockholm

God morgon, nu är klockan redan eftermiddag och jag sitter jag här och äter frukost framför datorn. Violation against the weather, I know! Jag snart upphöra med detta mullvadsbeteende och gå ut i solen. I går kväll kom jag tillbaka till ett regnigt Stockholm efter en fantastiskt fin och rolig helg i Helsingborg med bästa Sandra! Nu kan jag redan sakna Helsingborgs kullerstensgator, Sandras lilla studentrum och roliga människor vi stötte på. SMHI måste ha dragit ett aprilskämt för lördagens sol öppnade upp en massa möjligheter! På lördagskvällen åkte vi för övrigt utomlands ungefär tre gånger på en och samma kväll, när vi turade mellan Helsingborg och Helsingör. Efter en drink eller så, blev det emellanåt lite svårt att hålla reda på vilken hamn vi faktiskt lagt till vid. Och helt ärligt, det är faktiskt inte allt för ofta i livet man inte kunnat redogöra för vilket land man befinner sig i. Vi klev tillslut av, tack och lov vid rätt hamn, och testade på Helsingborgs klubbliv och det slutade med att jag råkade få med mig en småländsk dialekt när vi begav oss hemåt runt tre på morgonen för att dricka te och äta brieost. 

Reunion baby!

Hej vän[ner]... Helt otroligt att jag bestämmer mig för att sätta mig ner och skriva här när jag faktiskt inte har tid alls! Imorgonbitti lämnar jag Stockholm för att umgås med den här filuren till vänster som tidigare i år bestämde sig för att leva i södra Sverige. Ska bli sååååå roligt att få återförenas för en helg! Just nu befinner jag mig dock mitt i den otroligt jobbiga packningsprocessen.  Vad ska jag ta med? Vad blir det för väder? Kommer det att regna?  Hur många skor behöver en kvinna egentligen? Åh, tänk om det blir kallt. Ska jag ha 3 eller 4 böcker under tågresan? Rutinerad, frågetecken? Alltid samma eländiga visa. Så klok som jag är   löser jag problemet genom att inte lösa det alls  och  bloggar istället.Pussen och kramen från qvirren   

Part two.

Okej, jag skrev ju faktiskt att jag hade tre bilder och jag har popcorn vid min sida som energitillskott. Så nu när jag äntligen kommit mig för att lägga in lite nya bilder och faktiskt ser tillbaka över veckans händelser så kan jag lika gärna fortsätta att skriva och lägga bilden här! Efter den där trevliga fikan följde en arbetsvecka värt namnet och avslutades på fredagen med ett sånguppträdande tillsammans med gamla musikvänner. Like the good old days! Fick applåder, en bukett blommor och en sångsliten strupe - uppträdanden när det är som bäst! Morgonen efter var jag så trött på mitt stillasittande och hastade iväg till årets första zumbapass och svängde höfterna likt Shakira. Köpte också årets första jordgubbar på vägen hem och som återhämtning åt jag frukost tillsammans med min kära mor som dök upp. Det var en varmfuktig, grå förmiddag - perfekt väder för att sitta på den där inglasade balkongen. Väldigt mysigt! För alla ni som undrar vart jag tog vägen på kvällen så kan jag berätta att jag for iväg för att vara med på releasen för en platta av ett band vid namn "Me & My Kites" inne i stan. Min companion Denniz blev besegrad av basilusker så jag gav mig iväg ensam  men det var ett bra beslut vill jag lova för det var en kväll värd att minnas!