Mysfaktor

Foto: Emily

God kväll gott folk. Efter att ha tryckt i mig tre rutor Lindh's choklad sitter jag nu och njuter av Justin Vernon's ljuva stämma. Denna helg fick en väldigt mysig inledning då jag efter gårdagens jobb for från en pisskall dagisgård, genom stan och hem till lugnet hos Emily och min käre lille brorson och raka vägen in i duschen. Wunderbar. Tanken var att föräldrarna skulle iväg och titta på rockband på Gröna Lund men råkade därefter titta på termometern och på de elaka regndropparna som envist skrek "höstrusk!". Helt ärligt kan jag inte klandra föräldrarna för att vilja stanna hemma i mysdress och dricka te istället. Vilket de gjorde och hemskt mysigt blev det! Vi tittade på när idolerna sjöng dåligt och åt Emilys hembakta kanelbullar. Mums! Mamma och jag sov över och dagen efter åt vi en gemensam frukost med mycket mysfaktor! Efteråt for vi alla till min hemby där det hölls årlig höstfest och vi lyssnade på när Robin Stjernberg fick X antal tuppar i halsen. Mycket trevligt! Kram, Qvirren

våga.

Kärleksförklaring

Nu beter jag mig kanske som en kärleksfull 12:åring, men så får det vara! För igår fyllde jag 20 bast och därmed helt befogat att dedicera detta lurviga lilla hjärta till mina nära och väldigt väldigt kära. Ni gör mig hel, ni gör mig lycklig, ni ger mig hopp.

Söndagsmys

Idag har det varit en hemskt trevlig söndag med avverkad morgonmotion och vidare besök hos brorsan, Emily och Noah samt hos farmor och farfar. Även i detta inlägg levereras några bilder som jag, och Emily, har knäppt! 

Emilys supersmarriga chokladpaj!

Den bakomliggande orsaken till mina långa armar...

Glad faster med en skatt i sin famn, tihi!

Bildbomb

Nu har det ju varit lite torrt på bildfronten så här kommer en laddning från nåra mysiga stunder och tillfällen från några veckor tillbaka. Puss och kram

Denniz gör kast med liten vovve.

Mor visar sin son världen.

Tidig höstidyll.

Min lilla pärla i en supermysig, fluffig fleece.

Patriarkatets fantastiska bygginsats 

Qvirren says

God midnatt kära vänner. Nu ska jag börja få rätsida på många aspekter av mitt lilla bondeliv. Typ börja sova rätt. Och nu kanske ni undrar hur det går, när ni ser att jag nu bloggar mitt i natten! Men det finns en viss anledning till det. Igår hade jag en väldigt trött idag, vet inte varför just denna torsdag blev så otrevlig mot mig. En bidragande faktor kan ha varit att ha stigit upp kl 05:50 tre dagar i rad och under samtliga nätter lagt sig efter midnatt. Kära nån, hade farmor sagt. I vilket fall hann jag på den 3-minuters långa tågresan från jobbet somna och såg framför mig hur skulle stupa i soffan och totaldäcka medan handen rotade runt i handväskan på jakt efter nycklar. Varpå jag upptäcker att de inte finns där. Och strax därefter upptäcker jag att det inte finns någon lösning what so ever inom 5 timmar. Detta var alltså den torsdag då utelåsning blev jordens undergång med resultat av mig, sittandes utanför porten hysterisk gråtande och hysteriskt skrattande på samma gång. Jag kan inte nog tacka min hjälte som kom med bilen, erbjöd ett äpple och räddade mig från min "misär". Amanda, just sayin'. Idag tog jag revansch under min lediga dag och vaknade jag upp efter 12-timmars sömn, gick och tränade, kom hem, duschade, gjorde upp lite planer med mig själv och skrev önskelistan som fansen skriker efter. Därefter satte jag igång med att skriva en låt som alldeles nyss blev klar och känslan är alltid lika skön efteråt. Bilder från verkligheten kommer snart! Puss från qvirren

Eftermiddagsfilosofi

Hej på er. Att säga "er" lämpar sig för alla omständigheter, om det skulle vara ett flertal läsare här på bloggen eller för den händelse att det endast dykt upp en läsare med tillhörande multipla personligheter. Alla ska ju med, psykopater också. Jag är medveten om att mitt inläggsflöde har blivit något lidande på senaste tiden. Och det beror på, håll i hatten, att jag varit på arbetsför de senaste två veckorna. Mitt livstema för tillfället är att hantera... eller kanske inte hantera, utan mer befinna mig i närheten av kaossituationer av olika slag. Denna ofrivilliga benägenhet att ta mig an saker som andra kanske skulle ge fingret åt blir något påfrestande för de hårt arbetande hjärncellerna som har fullt sjå med att förverkliga visionen av mig med karta på Nya Zeeland. Så med ett huvud som äggröra rullar tiden på utan att ta den minsta hänsyn till mig och mitt behov av att stanna upp och filosofera över molns olika former. Men den sakens skulle går jag visserligen inte runt och säger att mitt liv är kaos, bara till Amanda. För att aktivt motarbeta röriga tankegångar gick jag igår på 75 minuters yoga och sträckte ut muskler tills det kändes som jag växt till 1,67 m. Senare ikväll ska jag repa och som vanligt sitter jag med en post-it-lapp med x-antal viktiga saker att göra innan dess, som att till exempel svara på tusen förfrågningar om hur, var, när jag ska fira min födelsedag. Och som vanligt jag lever jag ut tendensen att göra mindre viktiga saker istället, som att sitta här och skriva om mig själv. Lyckligtvis har jag åtminstone inte babblat om vad jag ätit för något idag.

PS. jag har ätit en förskolelunch, en halv banan och en persika... DS.

Allmänt trams

Ja hejsan hejsan, så här i middagstid á la Lindqvist. Jag vet, jag vet. Låt oss inte snurra in oss i denna misslyckade vardagsrutin. Just nu sitter jag här och bloggar för att min nattarbetade kömpis kaanske behöver underhållning, med det finns en risk att hon inte kommer vara vaken. Imorgon har jag bockat av ena arbetsveckan utav två och det känns ganska skönt att helgen är i närheten då jag sov max tre timmar inatt och barnen på avledningen verkar ha gjort den revolutionerande upptäckten av sina röstresurser. För att spä på min trötthet, som den stackars inhyrda och uttarbetade vikarie jag är, for jag till stan idag för att hämta internationellt körkort och masa mig ett steg närmare avfärd. Väl i stan irrade jag runt för att samla tillräckligt många fina föremål för att fylla en rund ask som skulle levereras till ett födelsedagsbarn imorrn. Men matematisk och klyftig som jag är hade jag överskattat askens radie vilket resulterade i att föremålen tvingades bindas fast utanpå asken. Klapp på axeln. Mer onödigt vetande och bevis på mitt förvirrade sinnestillstånd kan vara att jag, trots den fullblods-byfåne jag är, tog fel buss inom byns gränser vilket resulterade i ett hjältedåd av vän som hämtade mig där. Det lämpar sig nog med en till klapp här, tror jag. Även om jag är rätt planlös för tillfället så är mitt band inte det och det är jag glad för. I helgen hade vi en spelning och här levereras en bild på tillställningen och hur coola vi ser ut på en rödbelyst scen. Kram och godnatt!