Nolife

Godkväll mina damer och herrar. Nu bloggar jag på begäran av min nolifer till vän. Och eftersom min blogg inte handlar om något annat än om vad jag äter så säger det en del! Men icke skall ett tillfälle att blogga försummas, så nu följer ett inlägg av samma koncept. Igår morse låg jag på helspänn i sängen för att gardera mig för the mission att i all hast ge mig iväg för att fylla ut personalen på förskolan. Men ingen ringde! Så jag klev upp och duschade och bokade en fika med Linn. Eftersom det är löning först nästa vecka så köpte vi en korv innan fikat. Linn anammade Ove Sundbergs-filosofin ytterligare och köpte en kyldiskslatte på Ica och tog med in på fiket. Jag lyckades åtsminstone skrapa ihop tillräckligt med kosing för en varm kaffe, bryggd av själva fiket vars gästvänlighet vi ämnade att utnyttja. Hyfs för fan. Trevligt var det i alla fall!
Denna fredag hann knappt börja innan den tog slut. Kan ha mycket att göra med att jag jobbat! Förskolejobb har många fördelar, speciellt när man blir bjuden på rykande varma wienerbröd till lunchrasten. Onyttigt, I know! Men detta sockerintag gav den välbehövda energin för att beskåda barn åka rutschkana 3466 gånger. Nu efter träning & tacokoma sitter jag och funderar på vad jag ska göra utav denna fredag som tog slut innan den hann börja. Säga hej till Jerry? Eller Ben?
Så, varsågod Amanda. Pussen